Tack kan jag börja med att säga, Tack 

mamma för att du gett mig och Alice möjligheten att ha 

den "saken" vi älskar mer än något annat i världen, våran ponny Waterloo!

Jag kan inte förklara hur mycket jag älskar henne, jag har gråtit många 

gånger när jag tänkt vad jag skulle göra utan min ögonsten. 

Ärligt talat vet jag fan inte.. 

Att se Looi och Alice eller Elin tävla är något av det bästa som finns, men att själv tävla,

känslan är obeskrivlig. 

Människor som inte har häst, fattar inte, dom tror att hästar bara 

är en börda. Så är det inte. 

 

Nu när jag sitter och skriver det här inlägget gråter jag, vet inte riktigt varför, för jag är ju glad men Looi betyder så grovt mycket! 

♥'

♥